är precis det jag känner just nu. Tomhet och en fruktansvärt tung sten som klamrat sig fast i mitt bröst, en klump i halsen. Jag känner att jag lurats, att jag svek, även om andra menar att jag gjorde rätt....
Min fina fina hund kommer aldrig mer att buffa på min arm när jag dricker, så att jag spiller ut kaffet, han kommer aldrig mer att lägga sitt huvud i mitt knä och lyfta på ögonbrynen, jag kommer aldrig mer att få höra honom drömma på natten.
"Basse"
I måndags fick han somna in 12 år och 12 dagar gammal, det är det mest fruktansvärda som jag någonsin gjort, tomheten är så stor så stor. Det känns förjävligt!
/Anna ♥
2 kommentarer:
Fy vilken sorg och tomhet. Skickar många varma styrkekramar!!
Skicka en kommentar